Brud i blomsterskrud

Jag gick rätt sent på dagen, ja det va en sommarkväll.
Kråkorna de flaxa, å kraxa var minut.
Å plötsligt syns min brud, i en vacker blomsterskrud.
Hon vinkade så glatt, med en sommarhatt.

Hon sa ska vi dansa vals, å försvinna bort någonstans.
Jag sa ja å hon ledde mig bort, från skogens magiska glans.
Natten den va sen, å musiken den va klen.
Men vem bryr sig om det, om man har en brud i blomsterskrud.

Jag gick längst esplanaden, till en liten, liten hamn.
Klockan den va nie, å om en timme slog den tie.
Jag väntade så länge, timmarna kändes som år.
Men var fanns min brud, i vacker blomsterskrud.

Det kom ett bud, ifrån min brud, som sa att det var slut.
Jag tänkte snabbt, har du fått fnatt, va har jag gjort för fel.
Hon sa att jag va tråkig, å konstig på alla sortes vis.
Men det ger dig ingen rätt, att lämna mig på detta sätt.

Hundarna de springa, efter varje katt i Riga.
Men jag får ensam stå, å se när hon går.
Löven faller sakta, mot en säker död.
Ty där de inte finns nån kärlek, ä känslorna utan glöd

Åh, jag försökte ta mitt liv, på alla sortes vis.
Men jag avskyr sprutor, jag gillar inte knivar, de ä alla på tok för vassa.
Jag sa nu lägger jag mig på spåret, å väntar på ett tåg.
Ty där de inte finns nån kärlek, är sorgen blodigt röd.

Jag såg röken skymta, vid centralstationens mitt.
Då hörde jag plötsligt ett välbekant skri, som ropade jag är din.
Aah, men nu va det för sent, tåget hade kommit.
Jag låg där helt stilla, då jag fick min sista vila.